Peppars Caesarsallad (139 kr) får betyg 5-

Caesarkommissionen andra sammankomst ägde rum fredagen 17 juli. Denna gång besökte K, M och A restaurangen Peppar vid St Eriksplan. Peppar är vid det här laget ett ganska klassiskt hak-jag (A) har besökt det med jämna mellanrum sedan han gick på gymnasiet för 10 år sedan. På den tiden var det kanske framför allt de gigantiska ölglasen (som rymmer betydligt mer än en halvliter öl) och nachos med ostdip som lockade, men Peppar erbjuder i själva verket mycket mer än så! Maträtterna på menyn är nästan alla hämtade från den amerikanska södern i allmänhet, och från New Orleans i synnerhet, och håller hög kvalitet. Peppars inredning förtjänar ett alldeles inlägg (eller till och med en egen blogg), men här koncentrerar vi oss på den “Caesar salad with blackened chicken”  som Peppar erbjuder sedan en tid tillbaka.

Vi började med att beställa in tre öl för att stärka oss inför vårt arbete. Dessa serverades i de sedvanliga jätteglasen-mums-av en servitör med en röst som antydde en svaghet för whisky (eller bourbon kanske) och sydstatsrock. Efter att K och A hade beställt in två Caesarsallader och M en skaldjursjambalaya fick vi in Peppars klassiska ost-och jalapeno-bröd medan vi väntade på maten. Det här brödet brukar ju vara en höjdare, och även om ostandelen var lite lägre än vanligt den här gången så gick det snart åt.

Precis när vi hade stillat den värsta hungern med hjälp av det smaskiga brödet kom vår mat in: två stycken sallader och en jambalaya. Det visuella intrycket imponerade helt klart: stora kycklingbitar ovanpå en generös portion sallad. Kycklingen visade sig vara otroligt god, saftig och kryddig. Jag vet inte riktigt hur man ska översätta “blackened”. Dressingen hade däremot en diskret smak med rätt svagt urskiljbar sardellkaraktär. Efter ett tag tyckte jag dock att dressingen framträdde lite mer. Antalet ingredienser hade hållits till ett minimum: förutom kyckling och sallad innehöll maten bara krutonger, parmesan och tomat. Krutongerna var rätt små, men mycket krispiga. Jag hade inte haft något emot lite mer parmesan, men jag gillade att kocken hade valt att hyvla osten. Det kändes som rätt val med tanke på de stora kycklingbitarna.

Varken K eller jag orkade äta upp hela vår portion, men det berodde nog på att vi åt så mycket bröd innan. Salladstallriken var helt klart stor nog för att man skulle bli mätt, men inte så stor att det blev slöseri med mat. Servicen var avslappnad men ändå proffsig och får ett plus för den genuina framtoningen.

Sammanfattningsvis får Peppars Caesarsallad en svag femma av mig-jag gillade den verkligen. Den var väldigt god, och det lilla minuset kommer av att den inte kändes helt klassisk med tanke på den smakrika kycklingen och den, i alla fall i början, lite blyga och diskreta dressingen. Jag skulle kanske ändå i första hand rekommendera någon av Peppars mer sydstatsinspirerade rätter som magic meat loaf eller Texas chili vid ett första besök.