Caesarkommissionen andra sammankomst ägde rum fredagen 17 juli. Denna gång besökte K, M och A restaurangen Peppar vid St Eriksplan. Peppar är vid det här laget ett ganska klassiskt hak-jag (A) har besökt det med jämna mellanrum sedan han gick på gymnasiet för 10 år sedan. På den tiden var det kanske framför allt de gigantiska ölglasen (som rymmer betydligt mer än en halvliter öl) och nachos med ostdip som lockade, men Peppar erbjuder i själva verket mycket mer än så! Maträtterna på menyn är nästan alla hämtade från den amerikanska södern i allmänhet, och från New Orleans i synnerhet, och håller hög kvalitet. Peppars inredning förtjänar ett alldeles inlägg (eller till och med en egen blogg), men här koncentrerar vi oss på den ”Caesar salad with blackened chicken”  som Peppar erbjuder sedan en tid tillbaka.

Vi började med att beställa in tre öl för att stärka oss inför vårt arbete. Dessa serverades i de sedvanliga jätteglasen-mums-av en servitör med en röst som antydde en svaghet för whisky (eller bourbon kanske) och sydstatsrock. Efter att K och A hade beställt in två Caesarsallader och M en skaldjursjambalaya fick vi in Peppars klassiska ost-och jalapeno-bröd medan vi väntade på maten. Det här brödet brukar ju vara en höjdare, och även om ostandelen var lite lägre än vanligt den här gången så gick det snart åt.

Precis när vi hade stillat den värsta hungern med hjälp av det smaskiga brödet kom vår mat in: två stycken sallader och en jambalaya. Det visuella intrycket imponerade helt klart: stora kycklingbitar ovanpå en generös portion sallad. Kycklingen visade sig vara otroligt god, saftig och kryddig. Jag vet inte riktigt hur man ska översätta ”blackened”. Dressingen hade däremot en diskret smak med rätt svagt urskiljbar sardellkaraktär. Efter ett tag tyckte jag dock att dressingen framträdde lite mer. Antalet ingredienser hade hållits till ett minimum: förutom kyckling och sallad innehöll maten bara krutonger, parmesan och tomat. Krutongerna var rätt små, men mycket krispiga. Jag hade inte haft något emot lite mer parmesan, men jag gillade att kocken hade valt att hyvla osten. Det kändes som rätt val med tanke på de stora kycklingbitarna.

Varken K eller jag orkade äta upp hela vår portion, men det berodde nog på att vi åt så mycket bröd innan. Salladstallriken var helt klart stor nog för att man skulle bli mätt, men inte så stor att det blev slöseri med mat. Servicen var avslappnad men ändå proffsig och får ett plus för den genuina framtoningen.

Sammanfattningsvis får Peppars Caesarsallad en svag femma av mig-jag gillade den verkligen. Den var väldigt god, och det lilla minuset kommer av att den inte kändes helt klassisk med tanke på den smakrika kycklingen och den, i alla fall i början, lite blyga och diskreta dressingen. Jag skulle kanske ändå i första hand rekommendera någon av Peppars mer sydstatsinspirerade rätter som magic meat loaf eller Texas chili vid ett första besök.

/K

Caesarkommissionen besökte Peppar den 17 juli 2009.

Okey, i fredags var Kommissionen ute igen på arbete. Vi (K, A och M) besökte Peppar vid St Eriksplan. Peppar har tydligen varit/är A standardhak sedan gymnasietiden emedan det var första besöket för mig på Peppar. Verkade som ett riktigt schysst south american food place, opretantiöst med fokus på god mat och gott sällskap istället. Efter att ha fått in vad som ska vara Stockholm största standard-öl, jag höll knappt på att få i mig den, kom så småningom våra Caesarsallader. Oh, innan jag glömmer, brödet man får in innan maten är jättegott, så gott att jag nästan åt mig mätt på det. I alla fall, Caesarsalladen med blackened chicken kom åt och åts inte upp (pga av brödet). Det var gott. Kyckligen var jättegod. Men. Men jag saknade caesarsmaken dvs ansjovissardellsmaken. Den goda kyckligen tog över hela rätten så åter igen var jag lite tveksam till att det var Caesarsallad jag åt.

Som synes så får väl kanske inte det visuella intrycket full pott men det var ändå mycket bättre än hos Judit & Bertil. Överhuvudtaget så fick man mycket mat, mycket kyckling, mycket sallad. Parmesanen var denna gång inte grovriven utan hyvlad i lagom, kanske något knapp mängd och dressingmängden var kanske också något knapp även om caesarsallader verkligen inte ska bada i dressing. Så betyg 3 är vad jag ger Peppars caesarsallad. Jag kommer säkerligen gå till Peppar igen men inte för caesarsalladen, vilket nog inte är deras specialitet, utan för att övrigt på menyn såg mycket lockande. M åt för övrigt inte caesarsallad utan jambalaya som såg fantastiskt god ut. Jo, servicen, den var varken mer eller mindre än vad man kan förvänta sig men vi blev servad av en härlig snubbe med skön whiskeyröst.

/K

/K

DNs artikel Smak för tester

Update: Några fler DN artiklar i samma ämne. Bli behandlad som en krogkritiker, Den anonyme krogkommissionären.

Caesarkommissionens första besök tisdagen den 7 juli.

Jag (K), A och F besökte Judit & Bertil med taglinen ”alla vill in i dimman” vid Hornstull. Det regnade det förskräckligt denna kväll. Vi beställde alla in Caesarsallad för 129 kr eftersom F ätit sin första caesarsallad just på  J&B. Nåväl, förväntasfulla efter att beställningen var gjord tillsammans med rosevin uttryckte vår servitör att vi gjorde det för enkelt för kockarna. Bra tyckte jag, eftersom det förhoppningsvis skulle betyda att vi får in maten snabbt, hungriga som vi var. Innan maten kom så småpratades som det görs i glada vänners lag och det var då idén om Caesarkommissionen föddes. Jag vågar inte säga vem som var källan men troligtvis A med god hjälp av mig och F.

Efter en stunds väntande kommer våra sallader och vi hugger ivrigt in. Jag hade dock små onda aningar eftersom det på menyn stod ”BBQ kycklingbröst med Caesarsallad”, BBQ har aldrig fallit mig i smaken i alla fall inte tillsammans med Caesarsallad. Så inte denna gången heller. Den söta BBQ-såsen tog all fokus från caesardressingen som dessutom var synnerligen svårbedömd vad det gäller ansjovissardellsmaken. Rätten serverades i pastatallrik, sallad underst med ett tjockt och småtorrt BBQ-glaserat kycklingbröst i mitten. Lite (för lite) grovriven parmesan skymtade på salladen som vid sidan om kröntes av tre tomatbåtar. Överhuvudtaget kändes det som om att det var inte caesarsallad jag åt. Tråkigt presentation och det verkar som om kockarna saknade inspiration att göra någonting bra av caesarrätten. Näe, detta var en caesarsallad jag inte kommer äta igen.

Servicen var inte det bästa heller, framför allt långsam, även om det var fullsatt så ska det inte ta 10 min att få personalens uppmärksamhet för att beställa efterrätt eller ännu längre tid att få beställa efterrätt vilket resulterade i att vi bad om notan istället för inta drinkar annorstädes. När notan sedan dröjde ännu längre övervägde jag (åtminstone för ett ögonblick) att gå utan att betala.

Värt att påpekas, mina vänner, A och F, tyckte nog lite bättre om den än vad jag gjorde.